Så det kan bli!

Som de flesta vet så åkte jag till USA med "kravet på mig" att jag skulle gifta mig med Alex. Det krävdes för att mitt visum skulle gälla. Vår plan var att gå och skriva under papper och göra det högst administrativt, men... När vi flyttat till Ormond beach och fann en liten kyrka här, som Alex mamma går till ibland, så började vi fundera på om vi inte skulle göra det där. Kyrkan i sig är minst sagt tråkig (modern cementbyggnad) men de som går där, och de två prästerna som jobbar där är det inte. Det märks att det är en kyrka som ligger nära stranden och det märks att det är en kyrka som har som högsta prio att få alla att känna sig välkomna. Som ni vet har jag aldrig varit en person som går i kyrkan, religion är inget som jag funderat mycket på och det är nog därför just denna kyrka tilltalar mig mer än någon annan. Nog om kyrkan.

Vi började fundera på hur vi skulle gå tillväga och kontaktade kyrkan. Vi kom överrens om att Matt, en typisk australiensare skulle viga oss och vi bestämde oss för att göra det på stranden. Utan gäster. Det ända som skulle närvara var vi, prästen och två vittnen. Vi har inte lärt känna så många här än, och vi ville som sagt inte direkt ha några gäster så det var inte helt enkelt att bestämma/hitta några vittnen... Ett alterntiv var Emily som kom till Noahs kalas, så henne hade vi träffat en gång :-) Jag ringde henne och hon var glad att få dela dagen med oss! Toppen! Då var det bara en kvar... 

Bröllopet skulle vara på fredagen så på onsdagen tog jag mig till frissan medan Marlee var på förskolan. Det var hög tid att dölja de gråa stråna!! Jag bad frissan färga i min nuvarande färg. Hon ansåg visst att det var morotsorange för det var så jag gick hem därifrån. Toppen! Oranged hår på bröllopsfotot... Tur att vi inte ska ha några gäster!

Nu var det två dagar kvar och vi hade ännu inte skrivit klart våra löften, hittat (eller ens tittat på) ringar eller hittat ett andra vittne. Vi kunde alltid ha Alexs mamma som vittne men det var inte riktigt rättvist mot övriga föräldrar om en av fyra skulle få vara med, och jag gillar "rättvist"... På kvällen före bröllopet skrev vi klart löftena, en sak mindre!

Åter till vittnena - dagen före bröllopet träffade jag Emily och en annan mamma i en lekpark. Deborah, den andra mamman, hade jag inte träffat tidigare men hon har gemensamma bekanta med Alexs mamma. Hon var väldigt trevligt och Marlee hade väldigt kul med hennes son. Hon blir ett bra vittne! Och desto bättre, hon kunde och ville komma till stranden dagen efter för att vittna!! :-D

24h kvar...

24h kvar till vigseln och vi hade inga ringar och inga blommor. Alex behövde dessutom jobba samt hade ett möte på kvällen... Hans mamma gjorde god middag åt oss så vi slapp tänka på det. Vi irrade runt lite och letade ringar men vi kunde inte hitta rätt storlekar och tiden ranna ut. Alex behövde ha sitt möte och jag tog helt enkelt barnen med mig "ut på stan" för att leta vidare. Klockan var då halv åtta på kvällen. Inte många affärer var öppna och framför allt inte affärer som sålde vigselringar... Så det slutade med att vi hamnade på Walmart!!! De har blommor och smycken, precis vad vi behövde, att vi inte åkt dit på en gång!?

Blommorna var helt ok men smyckena var kanske inte riktigt som vi önskat så jag var helt på det klara med att köpa något temporärt. Efter att ha fått hjälp att titta lite kom jag fram till att det inte fanns några ringar i våra storlekar i ädelmetall. Jag fick helt enkelt ta en titt på "vardagssmyckena". Insåg snabbt att det endast fanns ringar för tjejer men vi hade inget annat val. Jag fann till slut två helt ok ringar i rätt storlek. Ger dem till Marlee som sitter i vagnen och ber honom hålla ordning på dem så att vi inte tappar dem. De kom ju inte direkt i någon fin ask... Plötsligt säger Marlee att han kissar i byxorna. Nej, nej, nej, nej, nej, säger jag, något stressad och han är underbar nog att få "stopp på det" så att vi kan skynda oss till toaletten utan någon större olycka. Dvs det är inte uppenbart att han kissat på sig så vi kan stanna kvar i affären :-) Dock, var vi tvungna att lämna vagn och ringar då toaletterna är utanför kassan och, vips, var vagn och ringar borta när vi kom tillbaka. Bara att leta upp nya ringar i rätt storlek... Kunde inte finna några som var lika bra som de innan men det struntade jag fullkomligt i. Nu dög vilka ringar som helst!

Walmart-blommor

...kan också bli fina blombuketter

Och ringarna... Kanske inte lika lyckade...

Så kom den stora dagen. Den blev faktiskt mindre stressig än jag trott. Fixade till blommorna som jag blev riktigt nöjd med. Alexs mamma tog barnen och vi kunde i lugn och ro åka ner till stranden och möte präst och vitten. Deborahs man kom med så de var vittnen och Emily kunde fokusera på att fotografera. Korten blir klara om ca 2-3 veckor. Till dess får vi hålla till goda med ett polaroidfoto som hon tog.

Trots oranged hår och ringar och blommor från Walmart så blev det en otroligt lyckad dag! Solen sken, prästen var "cool", jag grät inte floder. Grät inte alls faktiskt, men kunde inte låta bli att le under hela vigseln :-D Efter vigseln gick vi ut med Deborah och hennes man för en drink. Senare på kvällen kom de över med deras son, samt Emily och hennes familj. Vi hade en intensiv men mycket trevlig kväll och jag hade en underbart bra dag!!!

Eftersom jag inte delade den med någon av er därhemma så ville jag i alla fall dela med mig av den!

Alex med prästen Matt

Vår vän Emily, även fotograf

Så var vi gifta! <3 <3 <3 <3 <3

Nu ska vi bara hitta lite finare ringar... och jag hör av mig när det finns lite fler bilder!